söndag

Det finns sjuka människor här i världen. Människor som inte bryr sig om vad deras handlingar ger en annan person för konsekvenser. Lyssnade på ett program på p3 i fredags i bilen på väg hem, var om en kille som varit kriminell men som "vaknat upp" som han själv uttryckte det. Hans berättelse var gripande. Hur kan det egentligen gå så fel för en person? Samtidigt känner jag ingen medkänsla för dessa människor, de skadar andra (oskyldiga) människor, vissa får psykiska men för resten av livet. Man har alltid en annan väg att gå. Det kanske just där och då känns enklast att ta den vägen man egentligen vet är fel, men i längden straffar det bara sig själv. Tiden och livet hinner ifatt en. En vacker dag står man nog där, totalt i skiten, och önskar att man en dag för länge sedan hade varit stark nog (och inte så lat) att ta den rätta vägen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0