Idag hade jag lång rast mellan prov 1 och 2 på jobbet. Det resulterade i att jag läste sandras niotillfem blogg. Jag fördjupade mig i hennes best of inlägg. Hon är så fantastisk på att skriva. Där sitter jag, vid en jobbdator i ett rum utan fönster med en orange vägg och dålig luft, hälften av mina kollegor sitter fortfarande med provet. jag läser och läser, jag tappar tid och rum och känner att tårarna börjar närma sig. När jag är bara en blink från första tåren slår det mig att jag faktiskt är på jobbet. Här kan jag ju inte sitta och gråta tänker jag. Hur ska jag förklara det mitt under ett provtillfälle. Och varför gråter jag egentligen? Jag kan inte helt svara på det, hon bara skriver så gripande och kan fånga det sorgliga i vissa situationer. Sånt som man kanske egentligen inte tänker på. Hon fick mig att tänka. Hon fick mig att röra om allting som finns inuti mig. Vilken kvinna.


Läs hennes blogg HÄR