recension av gaga i VG

som faktiskt gjorde mig lite sur.

"Hun snakker til publikum som en dritings og frigjort tante; veksler brått fra det sukkersøte til det aggressive, og gjør det klart for oss at «alle» ikke bare kan bli en «superstar», men også kommer til å bli det.

Det høres jo flott ut, og ære være Gaga for å innta rollen som outsidernes og de utstøttes glamorøse representant, men det hun sier er jo bare tull.
"

Det är inte alls bara tull (fritt översatt i det här sammanhanget: skitprat)

Gaga stod på den där scenen och hyllade sina "monster" dvs hennes fans, berättade att hon varit mobbad som liten och sa till alla att tro på sig själva och inte på dem som säger att man inte är tillräckligt bra.

HUR MÅNGA OSÄKRA TONÅRINGAR I PUBLIKEN TROR NI INTE FICK EN EGOBOOST?! Av att höra sin stora idol berätta att man är fantastisk, att se hur hon med sin stav med en lykta på lyser på ett par längst  fram, kommenterar hur vackert hår de har och säger "it looks just like mine", säger att de är vackra etc.

Jag gillar det, även om hon säger det i alla städer och länder, till all publik, så tror jag att hon hjälper många, speciellt de som känner sig utstötta, att tro på sig själva.

Lady Gaga är ett freak, hennes fans är hennes monster. Och jag tror Gaga kommer att bli en ikon om hon fortsätter med sitt spektakulära sätt att vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0