weird, ikke sant?!
Vår kära hyresvärd kom till oss i veckan och sa att vi måste flytta om en månad för han skulle renovera och sälja lägenheten. Vi blev stressade, vi hade kvällsmöte och krisade lite över om vi skulle bo ihopa i fortsättningen också alla vi barn i kollektivet eller om vi skulle dela lite på oss vi har nämnligen lite olika planer om på hur länge vi ska stanna i detta oljerika land.  Hur vi än vände och vred på det så var det mycket som inte klaffade. Tillslut fann vi en lösning, vi skulle bo ihop (- 1 av oss som ska hem till swedon och köra grävmaskin), vi skulle fortsätta att leka hippiekollektiv och älska varandra. Vi kom till och med överens fort om vilken typ av lägenhet vi skulle ha, vilken hyra det fick vara och i vilka områden vi kunde tänka oss att bo.

Vi är så fucking jävla great i vårt kollektiv, vi älskar varandra så mycket att vi blir blåa i ansiktet. Ingen logik i det där men ni fattar poängen? Jakten på lägenhet började och jag lyckades fixa en visning igår kväll, när jag gjort det ringer en av mina kollektivnissar och säger att hyresvärden ringt igen och att han ändrat sig, vi får bo kvar och vi ska skriva ett nytt kontrakt på ett år.  weird, ikke sant?!

Fick lite dåligt samvete när jag var tvungen att ringa och avboka visningen som den snälla damen ställt upp på fast det var hennes födelsedag och hon skulle få gäster. Men det blev bra ända. Ringde ju faktiskt hela 2 timmar innan vi skulle kommit. Huff.

Men glada blev vi allihopa, nästa så glada att vi hade kramkalas, men så var vi samtidigt lite trötta så vi satte oss i soffan istället och log och gnällde lite över vår dumma men egentligen ganska snälla hyresvärd.

Sen tog jag trikken och ölen hem till Simon och mötte också Marianne, sen hamnade vi på ett ställe där det var superfredag och allt i baren kostade 48 kr. Idag sitter jag och Marianne på jobb. Men det här är egentligen en helt annan historia.