ni vet när det bara pirrar till och man liksom flyter ur sin egen kropp.



Häromdagen satt jag på bussen hem från gymet. Vi hade precis pratat med varandra och egentligen inte sagt något speciellt. Helt plötsligt när jag sitter där på den skumpande bussen som svängde och krängde och var full av människor med snor i näsan och som hostade så högt att det trängde igenom musiken i mina lurar så bara kom det som en våg över mig. Det var nästan som att den gav mig en örfil. Fast en snäll sådan förstås. Jag bara blev så varm och glad i hela kroppen och det enda jag kunde tänka på var du. Du spred lycka i mig. Utan att ens göra något. Bara för att du finns. Lycka är den bästa känsla som finns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0