Jag håller tummarna för att morgondagen blir såhär vacker.

Idag har det regnat konstant. Nästan så att man drunknar när man går ut.

Jag vet inte helt hur jag ska prioritera mitt liv, eller ja. inte liv kanske. egentligen, men en period av det.  

Jag har ett litet val och kval. antingen, så åker jag till London, Paris, Madrid eller nåt annat kul på en långweekend och bränner lite pengar på shopping och god mat. ELLER så ger jag fan i det och försöker skramla ihop lite vänner som vill med till tex Trysil över en weekend. Jag får inte bägge. Det surar jag för. Men jag kan heller inte välja.

Dagens i - lands problem or what?

Lilleman kissar inne och Tiffany spyr. Jag börjar överväga det där med att skaffa hund. Vill jag verkligen torka kiss och spyor?

Nästan varenda gång vi åker hem till Sverige så har vi EN sak vi MÅSTE göra en BESTÄMD TID, av någon anledning så blir det alltid stressigt att hinna med den saken eftersom det alltid poppar upp andra saker som "MÅSTE" göras. Som tur är så inkluderar det inte mig idag, vilket gör att jag kan sitta och lyssna på den här låten, som faktiskt gått på repeat på min telefon den senaste veckan. Sen ger det tyvärr mig också en chans att oroa mig för om jag verkligen hinner köpa en vinterjacka idag.

om en kvart åker vi till Sverige. Vi ska göra sunne osäkert. He.

Jag ska mysa med Shila hela helgen, jag önskar så innerligt att jag slipper storstadslivet snart och kan bo så jag kan ha hund. Jag har bestämt att Shila ska få bo hos mig också. Jag har bara inte berättat det för Freddes mamma än, som faktiskt äger henne.

Shila blickar ut över grusgropen, bilden är tagen för nästan ett år sen.





Jag på väg på promenad med alla hundarna, favorit i repris!
(Var också på den goda tiden jag hade Rutger i min "ägo" (v70n i bakgrunden). ) WE MISS HIM!

idag har jag gått från att sitta vid min stora skärm till att lalla med en liten laptop. Herre min je.

Och allt detta för att Aleks lagt en attans förbannelse över den här platsen, jag lovar att han har magiska krafter big time alltså.

Vi är förresten kanske uppsagda igen. Fast då med längre uppsägningstid.
Fast vi vet inte helt. Han har lite svårt att bestämma sig. Mr Singh Tjong Longh..

Nu har den kommit. Den dær høsten som gør mig till en zombie i perioder. Den attans årstiden som får mig att kænna som att jag ramlat ner i ett djupt hål med flata væggar som man inte kan klættra upp før igen. Man halkar liksom ner hur man æn førsøker.

Idag borde jag vara glad. F fyller år, jag har køpt presenter som jag ær sjutusan så nøjd med. Vi ska ut ikvæll och jag børjar sent imorgon. Allt ær perfekt upplagt. Innerst inne vill jag åka hem nu, køpe en tårta, blåsa upp ballonger och laga en fantastisk festmåltid. MEN så ær det den dær høsten som førstør allting. Jag har ingen ork.

Trots att jag har underbara vænner (Eline och jag hade massa mys igår bara før lite info) och personer runt mig så kænner jag mig ensam och allt kænns egentligen mest meningsløst.

Vilket ær utomordentligt frustrerande, før egentligen har jag det ju ganska bra. Vældigt bra ganska ofta till och med! Och jæmført med massa folk værlden øver så har jag ju egentligen det sjuuuukt bra!!

 Det ær inte så att jag vill klaga øver mitt liv, jag vill klaga øver høsten. Øver den førbannade høsten som førstør!

Ge mig tillbaka mig livsgnista!

weird, ikke sant?!
Vår kära hyresvärd kom till oss i veckan och sa att vi måste flytta om en månad för han skulle renovera och sälja lägenheten. Vi blev stressade, vi hade kvällsmöte och krisade lite över om vi skulle bo ihopa i fortsättningen också alla vi barn i kollektivet eller om vi skulle dela lite på oss vi har nämnligen lite olika planer om på hur länge vi ska stanna i detta oljerika land.  Hur vi än vände och vred på det så var det mycket som inte klaffade. Tillslut fann vi en lösning, vi skulle bo ihop (- 1 av oss som ska hem till swedon och köra grävmaskin), vi skulle fortsätta att leka hippiekollektiv och älska varandra. Vi kom till och med överens fort om vilken typ av lägenhet vi skulle ha, vilken hyra det fick vara och i vilka områden vi kunde tänka oss att bo.

Vi är så fucking jävla great i vårt kollektiv, vi älskar varandra så mycket att vi blir blåa i ansiktet. Ingen logik i det där men ni fattar poängen? Jakten på lägenhet började och jag lyckades fixa en visning igår kväll, när jag gjort det ringer en av mina kollektivnissar och säger att hyresvärden ringt igen och att han ändrat sig, vi får bo kvar och vi ska skriva ett nytt kontrakt på ett år.  weird, ikke sant?!

Fick lite dåligt samvete när jag var tvungen att ringa och avboka visningen som den snälla damen ställt upp på fast det var hennes födelsedag och hon skulle få gäster. Men det blev bra ända. Ringde ju faktiskt hela 2 timmar innan vi skulle kommit. Huff.

Men glada blev vi allihopa, nästa så glada att vi hade kramkalas, men så var vi samtidigt lite trötta så vi satte oss i soffan istället och log och gnällde lite över vår dumma men egentligen ganska snälla hyresvärd.

Sen tog jag trikken och ölen hem till Simon och mötte också Marianne, sen hamnade vi på ett ställe där det var superfredag och allt i baren kostade 48 kr. Idag sitter jag och Marianne på jobb. Men det här är egentligen en helt annan historia.