Placido har varit halt i två dagar nu, så jag har inte kunnat rida.
Men gissa! jag stötte ihop med Cilla i stallet idag
och hon ska till spanien två veckor och så ska jag och Eva dela lite på
hennes två hästar, och sen när hon kommer tillbaka ska jag få fortsätta rida
Curiosa och Cararra! Lyckan är gjord!
För jag håller på att gå i bitar av att inte ha någon häst att rida
Bara att åka till stallet är en sån frihet, få vara för sig själv en stund
Göra saker i sin takt, småprata med hästarna, ni vet hästar är de bästa lyssnare som finns
Dom finns alltid där när man vill prata och ofast kommer de och lägger huvudet på axeln
eller biter lite i håret så man börjar le om man inte gjorde det innan :)
Jag kommer inte kunna ge upp hästeriet helt, aldrig.
Det är så inpräntat i mig att jag ska vara där varje dag, året om.
Det blir fel när man bara lägger av helt plötsligt.
Visst, en semester från hästarna är alltid skönt, men att bara bryta som jag gjorde
det funkar inte. nope.

Så nu är jag på god väg tillbaka.... :)
(igen måste jag väl säga eftersom när jag sa upp kontraktet på Nikodemus också skulle sluta helt och hållet med hästar, hur slutade det? neej, inget bra, inom ett par månader stod Capriccosa i boxen och var "min")


Cikoria en timme gammal!
Chosas bebis... :)