Jag läste Tess tips för en bloggare och en av punkterna var att ha ett lätt domännamn. Jag har nog ett av universum svåraste och krångligaste. Mirphusinha är ju inte ens ett riktigt ord. Det är faktiskt bara något jag har hittat på.

Namnet har faktiskt hängt med sedan vi använde Lunarstorm för en herrans massa år sedan. Oj vad jag älskade lunarstorm när jag gick i mellanstadiet, jag och mina vänner ägnade timmar att skriva i varandras gästböcker och designa våra sidor. När vi satt där och skulle hitta på ett användarnamn så hade jag inga ideèr, jag var helt tom, jag tryckte således bara på helt random knappar på tangentbordet, det enda jag tänkte på var att det skulle gå att utala så jag slängde in några vokaler här och där. Och vips, så var Mirphusinha född. I ca 10 långa år har namnet följt mig och vilken sidan jag än registrerar mig på så använder jag mig av det. Det är ju aldrig någon annan som redan har tagit det.

Det kanske är på tiden att byta ut Mirphusinha. I alla fall om jag ska prova lyckan i spotlife open. Men jag gillar mitt alias så det får nog hänga med på övriga ställen.

 

Jag har alltid sagt att jag ska studera. Jag ska studera för att jag ska bli något. Man blir väl inget om man inte studerar har jag tänkt. Familjen tycker att man ska läsa ett program så att man får en titel. Ekonom, civilingejör, läkare eller något annat fint. När man släpper bomben att man ska läsa fristående kurser och skräddarsy sin väg till kunskap så är väl inte det riktig vad de ville höra. Vad blir man egentligen på det?

Men måste man egentligen bli någonting? På pappret alltså. Kanske mitt framtida jobb inte ens har en titel man kan studera sig till, jag har träffat och läst om så många människor med spännande jobb man inte visste fanns. Jag är väldigt imponerad över ungdomar i allmänhet och framförallt en del av mina vänner. Vi är ganska unga ännu och ändå är det en del av oss som inte studerat vidare men som ändå är uppe och går med nya, egna företag, som jobbar med det de brinner för och som klarar sig alldeles utmärkt i livet. Kanske till och med bättre än den stackars akademikern som studerade ”bara för att” och nu inte får något jobb på en överfylld marknad.

Nu är det absolut inget fel på att studera, det är ju superbra, man kan aldrig få för mycket kunskap. Men man måste nog tänka efter innan man gör det. Så man gör det för sin egen skull.

 

 

Tess Montgomery (tessm.se) har gett mig en spotlife open invite!! :) Spotlife är ju ett slutet bloggnätverk och de som är premiumbloggar har fått dela ut invitekoder så vi vanliga dödliga kan få upprätta en blogg på spotlife coh få chansen att bli premium bloggare vi också.

Den här chansen ska jag ta vara på, tänk er att kunna bygga en snyggare blogg, kunna mobilblogga! (gud vad jag saknar det) och i allmänhet bara utveckla bloggen.

Svinkul!

Jag: (förklarar för Anton om mitt och Freddes mission att få bort Freddes bil från parkeringen på oslos isiga gator) - "Ja vi rullade ju ner bilen för backen för att kunna parkera den när den inte startade, så nu när vi skulle få bort den så stod den ju i nedförsbacke, fast tvärtom du vet.

Anton: (efter en stunds tystnad) -" Emma, vet du vad du precis sa? Jag tror nog att du menade att den stod i uppförsbacke?

Jag har sett filmen Chicago så många gånger. Jag tröttnar aldrig, älskar den. Den är fantastisk. Musiken är fantastisk. Jag har alltid haft en svag sida för musikaler och kommer troligtvis alltid att ha, det är svårt att hitta likasinnade men det får man bara leva med.

source: Movie Photo